söndag 3 juli 2011

Antiparospromenad


Vi lever lata dagar på Antiparos. Vi trivs utmärkt på hotellet Kouros Village, även om ön i sig är en besvikelse.

Antiparos är som ett charterparadis för skandinaver. Stränderna är smusiga och inte särskilt inbjudande. Kanske är vi bortskämda efter vår vistelse på Koufonissi. På Koufonissi fanns det egentligen inga dåliga stränder, vattnet kändes rent och kristallklart och vi såg aldrig skräp i vattnet eller i sanden på stranden.
På stranden närmast Kouros Village, en långgrund sandstrand simmar plåster, plastpåsar och allsköns bråte runt i ett ljummet och grumligt badvatten.

Antiparos verkar ha tappat sin grekiska själ och prostituerat sig i turismens namn. Vi har hittat goda och genuina människor med varma leende ögon här också, men de känns sällsynta. Det känns som det mest går ut på att sälja något.

Vi har ingen större önskan om att återvända hit, utan är beredda att hålla med vår host Steve i Parikia, att Paros har mer att erbjuda. Kolibithres, klippstranden, Naoussa den vackra lilla hamnstaden, Lefkes med sin gamla genuina charm och den lilla byn Aliki som helt avsaknar skandinaviska turister.

För Disa och mig som är barfotafantaster har Antiparos inget att erbjuda. Varenda barfotapromenad är förenad med överhängande risk för skärskador.

De stora flickorna uppskattar att gå på huvudgatan i Chora och titta i butiker eller fika på något café, men i ärlighetens namn är utbudet av flipflops, souvenirer och dåligt sydda solklänningar till överpris bara trist och ledsamt att se. Om man inte är nybliven tonåring, förstås. Grabbarna tycker att det är tråkigt här. Jag tror faktiskt att de hade roligare på den lilla ön Koufonissi trots att pulsen inne i Chora är lite högre här.

Disa har hittat nya vänner i poolen på hotellet. En norsk familj med tre barn. Hon har gått på tur med dem nu och lärt sig att cyklop heter dykarmask på norska.Det är härligt att se.
På vår morgonpromenad sa hon så här: "Mamma, det finns några här som inte pratar riktig svenska." Det blev en ahaupplevelse för henne att hon faktiskt kan förstå norska.

Richard och jag tog en eftermiddagspromenad och tog oss upp på bergen bakom Chora. En fantastisk utsikt och på håll ser Chora riktigt pittoreskt ut.

lördag 2 juli 2011

AHA!


Avslöjade! Inget åskväder som inte lite chokladmilkshake och shopping botar!
Vi hittade dessa partyprinsessor i Chora.

Vandrande åskmolnets dag


Idag verkar det vara Sagas tur att lessna ur. Vandrande åskmolnet anlände till frukost på verandan och åt under miserabel uppsyn i alla fall dubbla portioner av panncakes med syrup.
Hon svarar endast med gutturala läten... i bästa fall.. och sur ut som en hel regnvädersvecka komprimerad till dessa förmiddagstimmar.

Disa är ett solsken idag så kanske torkar ovädret upp...

Lovisa har lockat med sig Saga för lite byvandring och med tio euro på fickan var så ska de förhoppningsvis kunna införskaffa något helt onödigt och bli på bättre humör.
Isak och Simon, Disa, Richard och jag ska strax också bege oss till Chora också och se om vi kan enas om ett lunchställe.

Det är varmt och skönt och Richard och jag har njutit av att inte göra någonting, läsa våra böcker vid poolen och verkligen vara lediga. Långt borta hägrar snabbrapporter, momsredovisningar och presentationer av olika slag. Men ännu så länge är vi lediga. Några gyllene dagar till.

...nu vill jag sjunga dig milda sånger...

Läst en lånad bok vid hotellets pool. Av Linda Olsson.
Intressant. Tänkvärd. Om längtan och saknad. Och skillnaden mellan dessa två.
Det ska jag fundera på en liten stund...

fredag 1 juli 2011

Kouros Village. Antiparos dag 2





Lolle mår bra igen och det är vi alla så glada för. Nu har vi checkat in på Kouros Village och Saga och Disa har hunnit med poolbad redan.

Vi tar en lat dag idag.

Förflyttning igen


Förflyttningsdag


Det är dags för förflyttning igen. Dessa dagar är lite mer påfrestande och tålamodskrävande än andra.

Vi har uppmanat alla att infinna sig till frukostbuffé klockan åtta. (Jag höll just på att skriva att då skulle alla vara packade, men jag menar förstås redo för avfärd efter frukost.) Isak och Simon som är stora och duktiga på att ta ansvar för sina hålltider fixade det fint. Disa och jag är vana att gå upp tidigt och vi behövde bara väcka Richard fyra gånger och Saga två. Men stackars Lovisa ville inte komma upp. Hon mådde inte bra. Vi hämtade lite frukost från buffén åt henne, men snart stod det klart att hon mådde INTE bra alls. Hon mådde riktigt illa.


Efter att ha avvaktat en stund kände sig Lovisa bättre och vi bestämde oss för att checka ut och hålla oss till planen.Richard skulle skjutsa oss till färjelägret i Pounta och vi skulle åka över till Antiparos och leta rum medan han returnerade hyrbilen i Parikia och sedan kom efter med färjan från Parikias hamn.

Lovisa såg lite blek ut, och i Pounta ville hon hellre följa med Richard och lämna bilen så våra vägar skiljdes för några timmar.


Jag och barnen hoppade på färjan som tar ca fem minuter över till ön Antiparos. I hamn blev vi tillfrågade om rum av en liten äldre herre och vi beslöt oss för att se vad han hade att erbjuda. Efter en promenad längs huvudgatan vek mannen av och visade oss två små lägenheter med utsikt över en rivningstomt. Han sopade undan de döda kackerlackorna som låg vid tröskeln och jag såg att Simon inte verkade helt överförtjust. Vi sa att vi skulle titta runt lite mer, men han var envis och ville visa oss något annat. Vi följde med och hamnade strax bortanför hamnen. Det var varmt och ryggsäckarna tunga. Rummen var lite sunkiga men eftersom jag inte visste hur det var med Richard och Lovisa bestämde vi oss för att stanna. Vi tänkte att vi kanske skulle kunna lämna ryggsäckarna där och bege oss ut i sök efter bättre boende. Jag kikade lite på omgivningarna och de var om möjligt sämre än vid plats nummer 1. Närmsta granne någon form av bilverkstad/skrot. Jag ringde Richard som berättade att Lovisa blivit dålig igen men att de fick god hjälp i hamnen i Parikia av vänliga rumsuthyrare och förbipasserande. Vi visste inte riktigt hur vi skulle göra nu. Skulle Lovisa orka åka till Antiparos eller skulle vi andra ta färjan till Parikia? Jag gick tillbaka till rummen och efter ett toalettbesök där det sprutade brunt skitvatten ur kranen i handfatet så bestämde jag mig för att där skulle vi i alla fall inte stanna. Och där skulle en magsjuk Lovisa inte kunna bo. Inte ens för en endaste natt.

Jag sökte upp vår värd berättade att jag måste lämna rummen och avvakta. Han blev så ledsen och jag tyckte så synd om honom, men där kunde vi verkligen inte bo om Lolle och Richard skulle komma till Antiparos.

Jag och barnen tog våra ryggsäckar och promenerade tillbaka till hamnen, satte oss på en taverna för att ta något att dricka, överlägga och avvakta hälsorapport från Richard. Tillbaka i hamnen uppvaktades vi flitigt av vår tidigare värd och sonen till denne. Det var snudd på att det blev lite obehagligt. Vi kände oss förföljda och iakttagna.

Efter att Saga och Disa delat på en omelett och en ny färja anlänt med intet ont anande turister som nu uppvaktades av rumsuthyrare begav vi oss mot Kouros Village som rekommenderas av Janne Eklund i hans Greklandsguider. (Just dessa guider och hemsidan www.kalimera.se har för övrigt varit oss till stor hjälp och nytta för och under vår resa och kan därför varmt rekommenderas)

Vi tog vår tillflykt till hotellområdet kring Kouros Village och väntade på färjan från Parikia. Här verkade vi få vara ifred för vår tidigare värd. Vi var alla så glada när Isak från sin utkikspost ropade .” I see the tall Swedish man and the little girl!” Äntligen var vi alla på samma ö igen!


Vi bor nu på Nicholas Place, ett charmigt pensionat alldeles bakom Kouros Village. Kouros Village var fullbokade men vi har rum där från imorgon. Ägaren var vänlig att låta flickorna komma och bada i hotellets pool redan idag fast vi inte bor på hotellet.


Efter lunch på Kouros badade Saga och Disa, Lovisa kollade sin facebook och Isak och Simon gick för att utforska ön. Jag och Richard gick till det intilliggande lilla minimarketen för att köpa vatten, engångsrakhyvlar åt Isak, balsam åt Lolle och tvättmedel. Ägarinnan var en förtjusande liten grekisk dam med vänliga ögon och en fantastisk trädgård. Vi sa att här skulle vi ha kunnat bo bara för att hon var så hjärtligt vänlig. Maybe next year, sa vi.


Tillbaka på Nicholas satte jag igång med stortvätt, Lolle läste, pojkarna gick på promenad, Saga och Disa besökte poolen och Richard sov en stund.


Efter bad och tvätt somnade även jag, Disa och Saga.


För en stund sedan väckte jag Richard och nu har han gått med de stora barnen till en liten taverna som låg alldeles intill den vänliga damen med den vackra trädgården.

Jag stannar med vår lilla sömntuta på hotellet. Det är påfrestande och man blir trött av resdagarna.


Nu kommer Richard och flickorna tillbaka. De har mat med till mig från restaurangen där de åt. Och Richard har handlat vin i minimarketen av vår älsklingstant här på ön. Det ser ut att bli ett bra slut på en lång dag!

Födelsedag i Aliki






Idag är det födelsedag. Våran lilla Disaprinsessa fyller nio år.


Disa och jag vaknar tidigt och tar en promenad kring hotellet Narges och tittar på jättepalmer, spelar schack och konstaterar till vår besvikelse att poolen inte öppnar förens klockan 11.

Klockan åtta håller vi på att avlida av svält och hämtar Richard som följer oss till hotellets frukostbuffé.

Klockan nio firar vi Disa på vår balkong och hon är glad och nöjd över den gosedjursapa som inhandlats i Naoussa, hårband och spännen i regnbågens alla färger från Parikia, en ask med kritor som hon fick från damerna på den italienska glassbaren i Naoussa och en hårborste med texten VIP, Very Important Princess.


Barnen vill stanna och leva pool-liv en dag till på Narges och eftersom vi tycker om den lilla byn Aliki och det är Disas födelsedag så bestämmer vi oss för att göra precis så.

Barnen leker och badar vid poolområdet, Lolle lär sig dyka och vi lämnar hotellet en stund mitt på dagen för att äta lunch. Richard, flickorna och jag äter på en liten taverna vid hamnen. Vi får sällskap av en katta och bordet är alldeles under ett lummigt träd så det känns som att sitta i en trädkoja nästan. Pojkarna lunchar själva på fried calamari på restaurangen intill där vi åt kvällen innan.


Eftermiddagen ägnas helt åt poolbad. Richard överraskar flickorna med chokladmilkshake i baren vid poolen. För att det är Disas födelsedag. (Det kan vara värt att känna till att de här tre unga damerna skulle gladeligen leva på en diet av chokladmilkshake om de fick. Alla barnen är annars otroligt duktiga på att prova nya rätter och bangar inte för att prova även det som kanske ser lite underligt och ovant ut först.)

På kvällen hamnar vi på samma restaurang som igår kväll. Ett litet olyckligt val, eftersom vi inte kanske var överförtjusta kvällen innan, Disa alltför trött igen och när Disa och jag avslutade tidigt hakade även Saga på tillbaka till hotellet för att sova.


Vi ska upp tidigt för att ta färjan till Antiparos.