Förflyttningsdag
Det är dags för förflyttning igen. Dessa dagar är lite mer påfrestande och tålamodskrävande än andra.
Vi har uppmanat alla att infinna sig till frukostbuffé klockan åtta. (Jag höll just på att skriva att då skulle alla vara packade, men jag menar förstås redo för avfärd efter frukost.) Isak och Simon som är stora och duktiga på att ta ansvar för sina hålltider fixade det fint. Disa och jag är vana att gå upp tidigt och vi behövde bara väcka Richard fyra gånger och Saga två. Men stackars Lovisa ville inte komma upp. Hon mådde inte bra. Vi hämtade lite frukost från buffén åt henne, men snart stod det klart att hon mådde INTE bra alls. Hon mådde riktigt illa.
Efter att ha avvaktat en stund kände sig Lovisa bättre och vi bestämde oss för att checka ut och hålla oss till planen.Richard skulle skjutsa oss till färjelägret i Pounta och vi skulle åka över till Antiparos och leta rum medan han returnerade hyrbilen i Parikia och sedan kom efter med färjan från Parikias hamn.
Lovisa såg lite blek ut, och i Pounta ville hon hellre följa med Richard och lämna bilen så våra vägar skiljdes för några timmar.
Jag och barnen hoppade på färjan som tar ca fem minuter över till ön Antiparos. I hamn blev vi tillfrågade om rum av en liten äldre herre och vi beslöt oss för att se vad han hade att erbjuda. Efter en promenad längs huvudgatan vek mannen av och visade oss två små lägenheter med utsikt över en rivningstomt. Han sopade undan de döda kackerlackorna som låg vid tröskeln och jag såg att Simon inte verkade helt överförtjust. Vi sa att vi skulle titta runt lite mer, men han var envis och ville visa oss något annat. Vi följde med och hamnade strax bortanför hamnen. Det var varmt och ryggsäckarna tunga. Rummen var lite sunkiga men eftersom jag inte visste hur det var med Richard och Lovisa bestämde vi oss för att stanna. Vi tänkte att vi kanske skulle kunna lämna ryggsäckarna där och bege oss ut i sök efter bättre boende. Jag kikade lite på omgivningarna och de var om möjligt sämre än vid plats nummer 1. Närmsta granne någon form av bilverkstad/skrot. Jag ringde Richard som berättade att Lovisa blivit dålig igen men att de fick god hjälp i hamnen i Parikia av vänliga rumsuthyrare och förbipasserande. Vi visste inte riktigt hur vi skulle göra nu. Skulle Lovisa orka åka till Antiparos eller skulle vi andra ta färjan till Parikia? Jag gick tillbaka till rummen och efter ett toalettbesök där det sprutade brunt skitvatten ur kranen i handfatet så bestämde jag mig för att där skulle vi i alla fall inte stanna. Och där skulle en magsjuk Lovisa inte kunna bo. Inte ens för en endaste natt.
Jag sökte upp vår värd berättade att jag måste lämna rummen och avvakta. Han blev så ledsen och jag tyckte så synd om honom, men där kunde vi verkligen inte bo om Lolle och Richard skulle komma till Antiparos.
Jag och barnen tog våra ryggsäckar och promenerade tillbaka till hamnen, satte oss på en taverna för att ta något att dricka, överlägga och avvakta hälsorapport från Richard. Tillbaka i hamnen uppvaktades vi flitigt av vår tidigare värd och sonen till denne. Det var snudd på att det blev lite obehagligt. Vi kände oss förföljda och iakttagna.
Efter att Saga och Disa delat på en omelett och en ny färja anlänt med intet ont anande turister som nu uppvaktades av rumsuthyrare begav vi oss mot Kouros Village som rekommenderas av Janne Eklund i hans Greklandsguider. (Just dessa guider och hemsidan www.kalimera.se har för övrigt varit oss till stor hjälp och nytta för och under vår resa och kan därför varmt rekommenderas)
Vi tog vår tillflykt till hotellområdet kring Kouros Village och väntade på färjan från Parikia. Här verkade vi få vara ifred för vår tidigare värd. Vi var alla så glada när Isak från sin utkikspost ropade .” I see the tall Swedish man and the little girl!” Äntligen var vi alla på samma ö igen!
Vi bor nu på Nicholas Place, ett charmigt pensionat alldeles bakom Kouros Village. Kouros Village var fullbokade men vi har rum där från imorgon. Ägaren var vänlig att låta flickorna komma och bada i hotellets pool redan idag fast vi inte bor på hotellet.
Efter lunch på Kouros badade Saga och Disa, Lovisa kollade sin facebook och Isak och Simon gick för att utforska ön. Jag och Richard gick till det intilliggande lilla minimarketen för att köpa vatten, engångsrakhyvlar åt Isak, balsam åt Lolle och tvättmedel. Ägarinnan var en förtjusande liten grekisk dam med vänliga ögon och en fantastisk trädgård. Vi sa att här skulle vi ha kunnat bo bara för att hon var så hjärtligt vänlig. Maybe next year, sa vi.
Tillbaka på Nicholas satte jag igång med stortvätt, Lolle läste, pojkarna gick på promenad, Saga och Disa besökte poolen och Richard sov en stund.
Efter bad och tvätt somnade även jag, Disa och Saga.
För en stund sedan väckte jag Richard och nu har han gått med de stora barnen till en liten taverna som låg alldeles intill den vänliga damen med den vackra trädgården.
Jag stannar med vår lilla sömntuta på hotellet. Det är påfrestande och man blir trött av resdagarna.
Nu kommer Richard och flickorna tillbaka. De har mat med till mig från restaurangen där de åt. Och Richard har handlat vin i minimarketen av vår älsklingstant här på ön. Det ser ut att bli ett bra slut på en lång dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar