Mr Lindquist älskar serpentinvägar. Det är ett intresse som inte direkt delas av resten av sällskapet.
När jag säger älskar serpentinvägar, så menar jag inte att titta på dem på pittoreska vykort.
Mr Lindquist ÄLSKAR serpentinvägar. Och att ta sig upp och ned för dem.
Ju brantare dessto bättre. De får gärna ha hårnålskurvor, vara utan räcken och dekorerade med utspridda bilvrak längs sluttningarna. Det liksom förhöjer känslan...
Ett givet plus är dessutom om de är så smala så att två getter med nöd och näppe kan mötas. Och då menar jag två mycket, mycket små getter.
Med glädje och glittrande ögon kastar sig Mr Lindquist utför branterna och hyrbilens lilla klena motor skriker missnöjt på låg växel när det sedan bär uppför igen. Vi andra klamrar oss fast i inredningen och ber till Gud.
Käcka tillrop som "Ner kommer man alltid" känns liksom inte riktigt helt bra vid såna här tillfällen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar