![]() |
| Panagia Chosoviotissa, Amorgos |
![]() |
| Klostret löper längs bergsväggen och är tre meter på sitt bredaste ställe och nästan 40 meter högt. |
Det ÄR varmt. En sisådär 35 grader och gassande sol. Och när vi kommer upp, ja då förstår ni att där sitter en hel lapp och instruktionen som vi saknade vid klättringens början säger dessutom "no long pants for women..." Jag protesterar lite lamt att Disa, som i och för sig fyllt elva under resans gång, väl inte är att räkna som kvinna, men det finns inga ursäkter alls idag och medan jag och flickorna rotar i munkarnas lumplåda efter bjärta och egensinnigt mönstrade långklänningar så slussas Mr Lindquist vidare in i det allra heligaste.
Han får sin religiösa upplevelse. Ensam blir jag kvar med tre överhettade påskkärringar som bara förmår ställa två frågor: "Vad gör vi här?"Och "När ska vi gå?"
På väg ut ser vi allafall en söt kattunge och till ett fantastiskt klockspel från klostrets övre balkong påbörjar vi nedfärden. Vi får följe av en grupp munkar och präster, som vid stigens slut trycker in sig i en liten bil och hur man får in så många runda munkar med tomteskägg och fotsida dräkter i ett så minimalt fordon är givitvis en gåta. De har måhända krafter och förmågor vi andra inte behärskar och gudomlig hjälp från ovan.
Sälva tar vi en snabb titt i den lilla souvenirbutiken och konstaterar att någon replika av den heliga ikonen behövde vi inte idag heller innan vi följer munkarnas exempel och knölar in oss i vår lilla hyrbil. Idag ska vi bada i Det Stora Blå. Härliga klippbad vid Agia Anna, alldeles nedanför branten till klostret som syns däruppe mitt på bergväggen som en liten vit sockbit.
Och det är så det kommer sig. Det är så det kommer sig att jag står här på en dammig parkering mitt i solgasset och river och sliter för att befria mig från de här svettiga jeansen som klibbar mot huden. När jag så äntligen och byxlös tittar upp ser jag alldeles bredvid mig ett märkligt sällskap som gör precis likadant. Här flyger långa mörka rockar, små heliga pillerburkar och andra huvudbonader, amuletter, krusifix och annat blingbling. Vem hade trott att munkar hoppar bomben från de utskjutande klippavsatserna vid Agia Anna? Och vet ni... Det är en sån himla skön och befriande känsla! Ja, jäddrar i min själ... nästan... religiös...



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar