Paros huvudstad Parikia har inte imponerat så stort på någon utav familjemedlemmarna. Fast vår inkvartering i Ragousis Apartments ligger bara hundratalet från två stränder är ingen av dem särskilt inbjudande. Förutom trevlig rundvandring i stadens äldre delar och sista kvällens överraskande goda middag med utsökt service på en liten mexikansk restaurang vid stranden har vi inte hittat mer att tycka om.
Mitt tålamod är fulladdat igen och vi är redo för nya äventyr. Jag, Saga och Disa går för att växla pengar, vilket visar sig inte vara det allra lättaste på grund av strejken. Generalstrejken i Grekland gör att mycket står stilla. På torsdag går till exempel inga färjor. Richard har dealat på en bil stor nog att rymma oss alla och går för att hyra den ett par dagar. Vårt mål är egentligen Antiparos men vår friendly host Steve har övertygat oss att först se Paros.
Från Parikia ställer vi färden mot Kolibithres, en sandstrand med härliga klippformationer i närheten av hamnstaden Naoussa. Ön Paros är bara ca 15 km i diameter så vi når vårt mål redan efter en kvart.
I Kolibithris äter vi en utsökt grekisk måltid på en av de två tavernora, plockar in smårätter att dela, calamares, grekisk sallad med kapris, gratinerad feta, tsatziki, bröd, friterad småfisk, mm. Efter bad och sol vid klippstranden beger vi oss mot Naoussa, hamnstaden.
Vi har sett Naoussa som en glittrande vit liten pärla på andra sidan bukten från Kolibithres. Steve har i sina övertalningsförsök att stanna i Parikia varnat oss för Naoussa och de skyhöga priserna. Vi parkerar vi hamnen, nära centrum och gör en stadsvandring. Naoussas hamn är otroligt charmig och full av små restauranger. Vi stannar till och köper äkta italiensk glass på Scream och ingen av oss blir besviken.
Efter det promenerar vi hamnen runt, besöker den lilla fästningen och snirklar oss genom smala små gränder med butiker och restauranger.
Med Naoussa i ryggen tar vi sikte på Lefkes, öns äldsta stad. Bilfärden går genom ett svindlande landskap av berg och dalar där olivträd klänger sig fast på sluttningarna. Lefkes gör oss heller inte besvikna. En genuin grekisk charm. Vi lyckas dock under våra timmar i Lefkes se fler svenskar än greker. Och några utav våra landsmän kraschar dessutom rakt in i planteringarna utanför baren där vi sitter med sin lilla hyrbil och uppträder på ett sätt som får en att önska att man inte vore fullt lika svensk.
Vi tar Lefkes till våra hjärtan och hoppas återvända snart igen.
Övernattning vid Golden Beach, surfarnas paradis, har vi tänkt oss, men då ön är så liten missar vi naturligtvis den stranden. Vi bestämmer oss därför för Aliki. Servitören på den mexikanska restaurangen i Parikia har tipsat oss om den fantastiska solnedgången där.
Vi checkar in på Narges Hotel i Aliki, ett fantastiskt hotell, välskött och med swimmingpool till flickornas stora glädje.
Disa strålar av lycka. Hon har hittills spetsat in sig på att fira sin födelsedag på Antiparos men ser ut att mycket väl kunna förlika sig med tanken på att vakna upp på sin födelsedag i närheten av en pool.
Vi lämnar hotellet för att äta middag nere vid stranden. Vi väljer en liten restaurang som har bord utställda som på en liten pir. En äldre herre några bord bort kommer och hämtar Disa för att visa henne en livs levande bläckfisk i vattnet. Vi andra kan naturligtvis inte motstå frestelsen, utan måste också hänga över pirkanten. Ännu en härlig grekisk måltid av dela och prova.
I Aliki finns också ett akvarium med fisk och languster i, utanför en restaurang, samt en maskin som man kan stoppa femtio cent i och försöka fiska upp fula gossedjur. Den blivande nioåringen ger sitt godkännande. Vi kan stanna!
En bra dag med bara glada barn och nöjda vuxna. Imorgon: Födelsedag!