torsdag 20 juni 2013

Kursupplägg 2013

Det är ju trevligt att förkovra sig lite på semestern.

I år kan man välja på:

Kurs 1. Bygga sandslott och göra ingenting med Disa Lövgren.
Disa, föredragshållare Plaka Beach, Naxos

The one and only: Mr Lindquist
Vi erbjuder också favorit i repris:
Sola säkert. Advanced class.
Mr Lindquist rekommenderar i år att grunda med solskyddsfaktor 30, skugga, parasoll samt fotsid beklädnad. Säkrare än så blir det inte.

Av bilderna kan man klart och tydligt se att den ena familjemedlemmen inte klarat diplom i solsäkerhet, medan den andre med bravur klarat Kurs 1.

onsdag 19 juni 2013

Naxos, äntligen!


Igår var en lång och påfrestande resdag. Alla anknytningar och byten av transportmedel gick strålande bra, men det blir ändå en hel del i väntan på.Flickorna har varit tappra och tålmodiga.

Väntar på Sofia och hennes bil.
Vid halvåttatiden nådde vi Naxos hamn och valde snabbt en av de rumsuthyrare som ivrigt väntar på nyanlända turister. Vi hade bestämt oss för att ta oss till Agia Anna så vi nappade på Sofia och hennes glada broschyr med havsutsikt och trivsamma rum.. Mr Lindquist tyckte också att Sofia såg ut som en pålitlig dam och rekorderligt fruntimmer på det stora hela.

Bilfärden till  Agia Anna tar en dryg kvart och det var en.. intressant.. upplevelse.  Det lät som hela baksätet släpade i backen och jag är ganska säker på att Sofia i bästa Fred Flinta-stil bara körde fötterna genom golvet när hon skulle bromsa...
Rummen lämnade liksom transporten lite att önska.. Jo, då.. Havsutsikten fanns där. I fjärran. Och ville man stänga en dörr så stod man tveklöst där med handtaget i näven.. Vi bestämde oss ändå för att stanna en natt och leta ny bostad nästa dag.

Utmattade försökte vi sova bland småkryp och droppande kranar, och på något sätt måste vi lyckats för så helt plötsligt var det ljust och dag igen och ja, ni vet, allt som var otäckt när det var mörkt var liksom inte lika farligt längre. Men dörrvredet stod man där med lik förbaskat, så flytt fick det bli.



måndag 17 juni 2013

Semesterhelvetet 2013

Så var ny hage gjord och fåren utkörda på sommarbete, hunden utackorderad och katt- och kaninvakt inhyrd. Några veckors gräsklippning och hustillsyn uppgjord, tömning av postlåda fixad och förhoppningsvis har vi kastat sopor och rensat ur kylskåp så inget kommer och möter oss i hallen när vi kommer hem igen...

Ett snabbstop på kontoret och en liten krigsdans för att få ut resehandlingar så är vi äntligen på väg utan större missöden än att jag i all hast råkat tvätta håret med balsam istället för schampo och tja, effekten är ju ganska påtaglig...

Efter lite kompletteringar i Västerås och tre gigantiska lyxshakar på Max- för det kan man ju inte leva utan och det måste man ju förstå och begripa- så mellanlandar vi i lägenheten i Årsta.

Imorgon börjar semesterhelvetet på riktigt. Mr Lindqvist, Vandrande Åskmolnet, Lillfaran, Fröken MorgonTrött och jag har ett tiiiiidigt flyg till Aten och en båt ut till Naxos att passa. Samtliga barn har nu accepterat ryggsäckstvånget och är jättelyckliga över att gå upp kvart över fyra i morgonbitti. Jo. Eller som Pippi Långstrump sa "Jaaa, nu ljuger jag igen..."

Naxos är en knutpunkt för färjor och det är där vi valt att göra vårt första stop, stanna några dagar för ett par lata dagar, sol och bad innan vi hoppar på nästa båt. Resplanen är i vanlig ordning inte riktigt utstakad, det blir som det blir, vi hamnar där vi hamnar. Det blir ett äventyr! Och imorgon vid den här tiden har vi bara en tid att passa. Ett flyg hem från Santorini den 6 juli. Evigheter bort!
De är inte så här glada. De låtsas bara.

onsdag 8 augusti 2012

The very, very last day of sunshine

Det är vår sista dag i paradiset för den här gången. På vår morgonpromenad hamnade vi på Marias Ouzeria i den lilla hamnen längst ut på Koufonissis strandpromenad. Jag ville verkligen äta frukost här förra sommaren, men det blev inte av. Ingen pratar engelska, men vi serveras en fantastisk frukost och utsikten är alldeles, alldeles underbar..

Vi packar våra ryggsäckar och checkar ut, ett litet stop på Kalamia för varsin kall öl och en internetuppkoppling mot verkligheten.
Richard biter i det sura äpplet idag och vi har några timmar på stranden mitt i byn innan superjet-färjan ska ta oss till Santorini via Amorgos på eftermiddagen.
Stranden är som en enda stor swimmingpool med kristallklart vatten och silkeslen sand. Richard gör sig små ärenden in mot byn för att hämta kalla, nödvändiga drycker då och då, sköter sig riktigt bra! Vi brukar skåla för att vi inte är gifta, men idag, om han inte redan vänligt avböjt det fantastiskt flotta erbjudandet att bli min fru, hade jag kanske gjort ett nytt försök! ;-)

Vi ska ta en sista grekisk middag på hamntavernan (där Simon förra året myntade begreppet  "dit småkrypen kommer för att dö") och bara frossa i favoriträtter och hoppas på att båten ska ta oss till Santorini över lugna vatten.

Vi ses hemma!

tisdag 7 augusti 2012

Var är alla barnen?


Idag har vi ännu en skön och lat dag, den sista, innan hemresa. De här perfekta dagarna i paradiset, när livet är så obeskrivligt bra att det nästan inte är sant, är lite tråkig läsning i längden är jag rädd.

Men det är en sak vi funderar över...
Var är alla barnen?
På Amorgos såg vi de lokala barnen fiska från kajen, leka kurragömma bland gator och gränder och dra runt i stora skaror fulla med lek och bus på kvällarna. Men var är alla de inhemska barnen här på Koufonissi?
Private investigator Lindquist/Sand känner instinktivt att här finns en gåta som behöver lösas. Kanske skickas de bort till någon annan paradisö och hämtas hem när alla turisterna åkt hem till sina egna kalla länder? Hur som helst, vi är övertygade om att vi har svaret på gåtan rakt framför näsan. Nu ska vi bra beställa in lite mat och vässa hjärnorna...


måndag 6 augusti 2012

Familjeföretaget?

Vi har hittat en massa schyssta prylar och funderar på att öppna en liten båtshop och stanna för alltid. Bra ide? Eller vad säger ni, ungar?

Avslutar resa med repris på Koufonissi


Vi gick upp klockan fem i morse och mönstrade på Blue Star färjan så att vi kunde njuta av soluppgången ordentligt.











Framme i hamnen på Koufonissi en timme senare, blev vi först lite besvikna. Så platt här är? Jämfört med Amorgos, som verkligen är de höga berg- och djupa dalarnas ö. 

Lagunen Por
En tidig promenad på välkända små gränder, frukost, ett snabbstopp vid baren Kalamia och möte med gamla vänner från förra året, och så vidare till fots, längs havet och de gyllene, ännu folktomma stränderna, ut till den glittrande lagunen Pori och sen till den gömda stranden. Nu känner vi oss hemma igen och har bytt klippbad och härliga dyk mot Paradisets sandstränder!
Pori, Koufonisia

Richard på den gömda stranden
Den gömda grottstranden är verkligen unik. Den nås bara genom att runda en klippavsats mot havet. Stranden ligger innesluten i en grotta och vattnet sköljer in genom en öppning från havssidan.

Nu sitter vi åter på Kalamia, saknar våra barn oerhört, men njuter några sista dagar i Paradiset.

Ett fönster mot evigheten