Det var först idag jag förstod vidden av triffidernas återkomst. Richard och jag brörjade vår fredliga vandring upp till Chora och plötsligt var de överallt. Triffiderna. De var blodtörstiga och hämdlystna och sköt vilt i kring sig. Deras avkomma flög som projektiler kring smalbenen så det var bara att lägga benen på ryggen och springa för livet.
![]() | ||
| Squirting cucumber även kallad, hmm, sprutgurka, men vi VET att det ÄR Triffiderna som är tillbaka. |
Men mitt humör är kanske inte på topp när blodsockret sjunker.
Richard hade lite roligt åt min vandringsutstyrsel. Ni har varit förskonade från en sällsynt färggrann kreation a lá kloster, men The Gladiator Amanda, "El Greeko" slipper ni inte undan.
![]() | |
| The feared El Greeko. När El Greeko slår till står Feataosten still. Gammalt djungelordspråk. |
![]() |
| Lägg märke till den lilla gumman bakomom sugröret. |
| Så snart gubben pallrar sig bort smiter hon fram till bästa sittplatsen. |
Vi såg de vilda tigrarna...
När det var dags för nedstigning hittade vi ÄNTLIGEN den gamla åsnestigen som leder mellan Katapola och Chora. Och som om det inte vore nog med hemskheter här kommer jag igen...
| Nästan anständig med lite frukost i magen. |
| Vandringskläder på. Houston, we are going down. |
Mer otäckheter. På väg ner hittade vi också en död gammal get i bevattningssystemet...
Och... det är INTE jag som tar kort på sådana saker...
| Halvvägs nere. Resting goat. |
Vägen var väl värd mödan, målet likaså; lätt lunch på kajen i Katapola.







Inga kommentarer:
Skicka en kommentar