onsdag 1 augusti 2012

Bara lata dagar

Vi har tillbringat dagen på Maltezi Beach idag också. Det är verkligen en trevlig strand, härlig stämning. Killarna som driver baren och uthyrningen av solstolar är sköna typer. Ur högtalarna strömmar ledmotivet ur Det stora blå, varvat med Bob Marley och annan lättsam må-bra-musik för att skapa den rätta beach-känslan. Då och då kommer nån förbi och talar om att nu strax finns det kalla öl. Jag har avverkat Åsa Lantz "Vår man i Shanghai" medan Richard tagit över "Vart tog den lilla söta flickan vägen" av samma författare.
Grundkurs 2 i Sola säkert med Richard Lindquist
 Nu är vi tillbaka efter en tidig middag och Richard håller på och tar sig igenom den spännande upplösningen på boken, medan jag sitter här ute i trädgården och bara är. Tänker och tar in. Reflekterar.
Okontaktbar. Det är spännande nu...

Trädgården på Irini Studios. Jag är så glad att jag fick med klädnyporna också.
 Vi tänker så lika. Ofta säger Richard högt precis exakt det som jag precis tänkt och tvärtom. Och ibland tror vi olika och då måste vi googla tills Richard får rätt. :-) Vi lär oss en massa bra-att-veta saker på det viset. Som att åsnor blir uppåt 50 år gamla, och att kaktusfikon inte har särskilt lång hållbarhet...

(Jag måste göra en liten parantes här och utveckla det här åsneresonemanget. Det är ganska fantastiskt faktiskt. Att de blir så gamla. Här på Amorgos finns en dal där man släpper ut pensionerade åsnor. Tänker man rent krasst husdjursmässigt, får man ju verkligen valuta för pengarna. Och om jag skaffar en åsna när vi kommer hem - och tanken är inte helt otrevlig - så är det ganska stor risk, eller chans, att barnen får en gammal envis boricka på halsen när jag trillar av pinn.
Och med bakgrund av den här åsnekunskapen så kommer den här rörande lilla scenen från The Red Beach, Santorini i ett helt annat ljus.
Strax bortanför våra solbäddar på stranden stod en åsna. Hela dagen stod den där. Mitt i solgasset, utan vare sig mat och vatten. Hängde med huvudet och brydde sig skit i (på ren svenska) vem som passerade. På eftermiddagen spratt den plötsligt till, öronen började veva och det blev ett så muntert iiiahande och skränande om jag någonsin har hört ett. Hela åsnan såg liksom... glad och lycklig ut... om nu åsnor kan göra det. Vi kunde för vårt liv inte begripa den plötsliga förändringen. Men så vände jag på huvudet och långt bort längs stranden kommer en liten krum och fårad man. Han bär på säckar med fiskenät och några meter bakom honom studsar en liten pigg och trofast hund i sin herres fotspår. Åsnan iiahar vänligt, tar inte blicken från mannen. Igenkännandets glädje. Förstår jag ju nu. De här herrarna har ju säkert hängt med varandra ett tag!)

Vi funderar på att gå till baren Le Grand Blue igen och se Det stora blå. Filmen visas där varje kväll, och jag kan se den igen och igen. Om inte annat så för Jean Renos tokskratt och uppsynen av hans bastanta mamma. Richard kan nog tänka sig en av det berömda paraplydrinkarna också.
Där finns också WiFi så om inte annat så kan jag ju alltid passa på att skissa lite på mitt kursupplägg i Matlagning på grekisk trinett, eller "Vad du kan tillreda med hjälp av en slö matsked."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar