måndag 27 juni 2011

Att resa med barn eller turistens klagan



Att resa med barn.
Är både oerhört roligt och påfrestrande.

Vi är många som ska samsas. Många viljor som ska tillfredställas. Hänsyn som ska visas.
Nyttigt.
Och tålamodsprövande.

Och mycket sällan är alla på topphumör samtidigt.
Det är en utmaning.

Jag är normalt rustad med ett stort mått av tålamod, men idag mår jag inte riktigt bra. Jag känner mig illamående mest hela tiden och misstänker starkt gårdagens restaurangbesök i hamnen.

Så. Idag är det mitt tålamod som tryter, och det får mammors tålamod mycket sällan göra för då fungerar visst ingenting.
Idag är jag trött på att alltid hamna i kölvattnet med Disa, att alltid behöva gå upp först och gå till lekparken, att alltid bli nednaglad i restaurangstolen med Disa i knäet, alltid följa på toalett, trött på barn som ropar MAMMA, MAMMA, eller ska assisteras med plåster eller schampoo eller tandkräm, eller... Trött på att hämta. Trött på att lirka. Trött på att medla. Trött på att fostra. Trött på att försöka hålla alla på bra humör.

Och det är därför jag sitter här nu igen, ensam i lägenheten med det minsta barnet, medan de andra strövar kring i den gamla delen av hamnstaden. Eftersom det lilla barnet inte orkar mer vandring. Lämnad i kölvattnet igen.

Och just idag är jag trött på det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar