lördag 29 juni 2013

Nyckel till framgång

Ior, the donkey
Väck inte den björn som sover heter det som bekant, och med det i åtanke så låter vi Vandrande Åskmolnet och Fröken MorgonTrött sova medan vi packar ryggsäck med vattenflaskor och tar med oss Disa på morgonpromenad upp för berget på den gamla åsnestigen som leder från Katapola till Chora.

Det blåser rejält och bergets topp ligger dolt i luftiga lätta moln, som sockervadd som fastnat. Disa promenerar duktigt de sex kilometrarna upp till öns huvudstad.

Belöningen är Fresh Orange Juice vid byns lilla torg. Fresh Orange Juice har blivit något av Lillfarans mantra på den här resan, och när hon beställt lägger hon till ett soligt leende och thank you... och så, ja, så får vi gratis kakor allihop...

Sist vi var här så försökte vi med våld inta castrot på byns högst belägna topp. Från castrot hällde invånarna kokande vatten och olja på inkräktare på den gamla goda tiden.
På vinst och förlust kastar Richard ut frågan till servitören om det finns någon möjlighet att komma upp och beskåda castrot och det visar sig då att vår servitör är den ende innehavaren av en stor tung nyckel till fortets port. Vi pantsätter givetvis direkt Mr Lindquists körkort utan större betänkligheter i utbyte mot den åtråvärda nyckeln.

Vägen upp till castrot går via en smal uthuggen trappa längs bergsväggen. Det är brant och det blåser som bara den. Dörren kärvar och vi håller oss i utskjutande klippavsatser för att hålla oss kvar på bergsväggen.
Väl uppe, fastklamrande i blåsten, har vi en strålande utsikt över byn och haven runt omkring. Vi inspekterar de venetianska vattenreservoarerna från 1200-talet och systemet för att kunna fritera oönskade gäster i allmänhet och pirater i synnerhet.

Choras invånare kan känna sig trygga, vi släpper ingen över bron!


Utsikt från castrot över Chora 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar